Frågestunden gick vidare bland bordet. Frans hade inte varit hemma på 6 månader och allt som alla ville veta vad hur hemstädningen gick. Han hade faktiskt ett liv utanför jobbet men han lät dem hållas.
Saken var den att han var yngst, inte bara i syskonskaran utan bland alla kusiner också. Intresset för honom och hans allra första jobb – som alltså var inom hemstädning – var stort och det hade trissats upp av mamma. Detta var väldigt tydligt. Hon hade bjudit in hela tjocka släkten, och tjocka var de, på besök med både middag och fika. Allt för att de skulle kunna träffa Frans efter hans äventyr i södra Sverige. Allt efter hans äventyr med hemstädning. Eller mitt i snarare. Han skulle ju trots allt bara var hemma i ett par dagar. Sedan skulle han tillbaka till sitt numera vanliga liv och lägga släkten bakom sig ända fram till jul. Då skulle det minsann umgås och jobbas med hemstädning. Det kunde han lova.
Men ja, nyfikenheten var stor den där eftermiddagen. Många frågor kom in om hans vardag där nere. Hur hade han det egentligen. Var folk snälla mot honom och hade han, på pappas inrådan, undvikit att ta bron över till Köpenhamn. Det hoppades han ”vid gudarna” sa han utan att Frans visste vilka gudar han syftade på. Faktum var ändå att han tagit sig över bron flera gånger då han gått av sitt pass inom hemstädning. Han och hans vänner hade tagit sig dit för att äta korv, gå på tivoli, dricka öl och allt möjligt som föräldrarna skulle få panik över att höra.
Sånt var nu hans liv och det var helt fantastiskt. Han arbetade med hemstädning på veckorna och sedan var han aktiv med sina vänner. Han tränade och spelade och gick på quiz och skrattade. Detta ca 150 mil ifrån övriga släkten. Den släkt som han nu satt och tittade djupt in i ögonen och som frågade ut honom om hemstädning. Han sa förstås inte något om sitt nya leverne. Inte ett knyst.
Frågorna han fick var luddigt ställda. Det kändes inte direkt som att något var särskilt genomtänkt. Det kändes som att han satt där för att bara svara. Mottaga frågor om ditten och datten om hemstädning och om hur han lever sitt liv. Det kändes lite konstigt och faktiskt ganska olustigt. Han tänkte på att han själv inte sitter framför dem och ser dömande ut. Varför skulle de då göra så mot honom. Detta kunde han inte förstå.
Senaste kommentarer