leosknutar

Frågestunden gick vidare bland bordet. Frans hade inte varit hemma på 6 månader och allt som alla ville veta vad hur hemstädningen gick. Han hade faktiskt ett liv utanför jobbet men han lät dem hållas.

Saken var den att han var yngst, inte bara i syskonskaran utan bland alla kusiner också. Intresset för honom och hans allra första jobb – som alltså var inom hemstädning – var stort och det hade trissats upp av mamma. Detta var väldigt tydligt. Hon hade bjudit in hela tjocka släkten, och tjocka var de, på besök med både middag och fika. Allt för att de skulle kunna träffa Frans efter hans äventyr i södra Sverige. Allt efter hans äventyr med hemstädning. Eller mitt i snarare. Han skulle ju trots allt bara var hemma i ett par dagar. Sedan skulle han tillbaka till sitt numera vanliga liv och lägga släkten bakom sig ända fram till jul. Då skulle det minsann umgås och jobbas med hemstädning. Det kunde han lova.

Men ja, nyfikenheten var stor den där eftermiddagen. Många frågor kom in om hans vardag där nere. Hur hade han det egentligen. Var folk snälla mot honom och hade han, på pappas inrådan, undvikit att ta bron över till Köpenhamn. Det hoppades han ”vid gudarna” sa han utan att Frans visste vilka gudar han syftade på. Faktum var ändå att han tagit sig över bron flera gånger då han gått av sitt pass inom hemstädning. Han och hans vänner hade tagit sig dit för att äta korv, gå på tivoli, dricka öl och allt möjligt som föräldrarna skulle få panik över att höra.

Sånt var nu hans liv och det var helt fantastiskt. Han arbetade med hemstädning på veckorna och sedan var han aktiv med sina vänner. Han tränade och spelade och gick på quiz och skrattade. Detta ca 150 mil ifrån övriga släkten. Den släkt som han nu satt och tittade djupt in i ögonen och som frågade ut honom om hemstädning. Han sa förstås inte något om sitt nya leverne. Inte ett knyst.

Frågorna han fick var luddigt ställda. Det kändes inte direkt som att något var särskilt genomtänkt. Det kändes som att han satt där för att bara svara. Mottaga frågor om ditten och datten om hemstädning och om hur han lever sitt liv. Det kändes lite konstigt och faktiskt ganska olustigt. Han tänkte på att han själv inte sitter framför dem och ser dömande ut. Varför skulle de då göra så mot honom. Detta kunde han inte förstå.

Christer visste nog att han var lite speciell i sammanhanget. Kanske inte bara i sammanhanget utan i största allmänhet. Han hade alltid känt sig lite udda i jämförelse med andra människor men det fick lov att vara så. Han var sig själv och det var allt han ville vara.

Utöver det dagliga arbetet – och en bred kunskap inom det – besatt Christer en stor förmåga på ett annat område: nämligen inom fasadtvätt. Det var någonting han ägnat sig åt som hobbyverksamhet förut, hur märkligt det än må låta. Det grundades i hans hus tendens att se smutsigt ut jämt. Han ägnade sig därför åt fasadtvätt flera gånger per sommar och varje gång sken huset upp.

Det sken så pass starkt att grannar började kontakta honom. De frågade hur sjutton han lyckades få det så rent med lite fasadtvätt. Christer tyckte att det var lite ignorant av dem att ställa frågan på det viset. En fasadtvätt är förstås inte bättre än personen som utför den. Det är lite som att klippa en häck, eller måla ett hus, för all del. Det behövde göras på rätt sätt. Han samlade därför grannarna som ville lära sig om fasadtvätt och lärde ut just detta. Helt gratis, det ska vi ha väldigt klart för oss.

Det första han gjorde var att lära grannarna hur man lokaliserade ett behov av fasadtvätt. Detta gjordes genom att de tog en promenad runt i kvarteret i syfte att titta på andra villor. ”Titta här” sa han och visade på fasaden hur smutsen tagit fäste. ”Detta är inte bra” fortsatte han inför den storögda publiken. Vissa tog notiser i anteckningsblock och andra i telefoner. Vissa lyssnade bara och tog mentala notiser om fasadtvätten. Det var nytt för dem, det kunde Christer se klart och tydligt.

Väl tillbaka hemma efter ”kursen” mottog han flera uppskattande sms. Han blev faktiskt riktigt glad att höra om deras känslor för hans utbildning inom fasadtvätt. Det var smickrande, även om Christer själv inte är en person som är lätt att smickra. Dagen efter fick han färska bullar från två grannar. En annan kom på besök med en stor matlåda persisk mat som var helt fantastisk. Han tänkte att han kanske borde hålla i fler kurser om fasadtvätt. Särskilt om det genererade såna här godsaker.

Vi ägnar oss åt att lägga livspussel. När jag säger vi syftar jag alltså på min familj. Det är inte ofta som jag delar med mig av privatlivet på detta sätt men idag vill jag göra ett undantag. Fokus kommer att ligga på den flytt som vi gjorde för 2 månader sedan nu. Vi börjar komma i ordning i huset och ser tillbaka på tiden i lägenheten på Söder som ett minne. Ett fint minne, men som var tvunget att bli just det. Vi fick inte plats, helt enkelt.

Det är långt ifrån första gången som vi flyttade. Alla tidigare gånger hade vi skött vår egen flyttstädning. Det var som vilken del som helst av processen och det skulle bara göras. Sedan hörde vi från en vän om konceptet att anlita en professionell firma för flyttstädning. 

Vad tror ni att min första reaktion var? Ni har helt rätt: Den var skeptisk. Jag är, som ni vet, inte så mycket för förändring. Varför bryta ett vinnande koncept? Varför inte lägga ner orimligt mycket tid på att städa det gamla hemmet när man nu vill flytta in i det nya? Dumheter är vad det är, och som tur är insåg vi det tillslut.

Vi kontaktade en firma vi uppfattade som seriös och erfaren. Vi fick snart en offert på flyttstädning och tog ställning till den i lugn och ro. Av allt att döma verkade det ju väldigt bra. Vi lämnade bara nycklarna till ett team som rengjorde varenda vrå. Sedan kunde vi i lugn och ro koncentrera oss på huset vi flyttat till.

Jag ska säga att en viktig anledning till att vi tog klivet mot professionell flyttstädning var att vi nu har 2 barn. Det hade vi inte vid förra flytten. Vi kunde inte komma runt hur otroligt krävande det skulle bli att ha kidsen runt omkring medan vi städade. Vi har inte lyxen att kunna lämna bort barnen till svärföräldrar eftersom alla sådana bor kvar i skånetrakten. Nej, vi fick lov att tänka på flyttstädningen och ta med aspekten att barnen – 2 och 4 år gamla – behövde vara med. Det var alltså det som fick oss att ta beslutet.

Jag ska inte vara långdragen men vill poängtera att detta kan ha varit ett av våra bästa kollektiva beslut. Ursäkta mig, men satan vad smidigt det var. Från offert på flyttstädning till genomförande och kontroll av arbetet gick allt närmast osannolikt sömlöst.

Frågor på det? Skicka in dem, vet jag!

Jag berättade förra veckan om hur vi köpte en begagnad bil i Uppsala inför vår Eurotrip i somras. Det är många av er som bett om att få höra mer om detta så här är jag nu igen med en fortsättning.

Var lämnade vi situationen sist? Vi talade lite om när min vän, som bor i Uppsala, hämtade upp den begagnade bilen. Det var en stökig händelse bara i sig och om ni vill läsa om den kan ni gå tillbaka i inläggshistoriken.

Hur som helst så kom han tillslut ner till oss i huvudstaden med den begagnade bilen han köpt i Uppsala. Vi andra tre hade inte sett den mer än på bild så vi var väldigt exalterade där vi stod och väntade vid Odenplan. Det hördes när han kom längre bort på Odengatan eftersom han tutade tre gånger. Detta var något han utlovat tidigare så vi var väl förberedda på det – även om vi bad honom att låta bli.

Han körde fram och tvärnitade för att visa att bromsarna på den begagnade bilen från Uppsala fungerade. Med ett leende på läpparna klev han ut och kramade om oss. ”Nu jävlar, nu jävlar är vi på väg” sa han och man kände peppen ryka ur öronen på honom. Vi gav komplimanger till den begagnade bilen han kört dit från Uppsala och packade sedan in allt i det rymliga bagaget. Sedan uppstod en oerhört intressant situation.

Vi stod i en cirkel och tittade på varandra. Ingen sa något men alla tänkte samma sak. ”Jaha, vem ska köra nu då?”. Detta fanns inget svar på detta. Det var verkligen inget vi dittills avhandlat. Några suckar hördes, vissa tittade ner i backen och sparkade lite på gruset. Nej, ingen frivillig fanns. Tillslut bröt Jerry, han som köpt den begagnade bilen i Uppsala, tystnaden:

• ”Ja, inte fan är det jag som kör i alla fall. Jag var uppe med tuppen för att köpa en viss begagnad bil i morse och jag har kört hit. Det får räcka för nu.”

Vi andra var inte övertygade om att det var ett argument som fungerade men han fick ha ryggen fri den här gången. Tre fanns nu kvar och en av oss skulle bli tvungna att köra den begagnade bilen som nyligen köpts i Uppsala och som nu skulle se Europa. Hur fan skulle det gå egentligen?

Detta frågade jag mig precis innan jag röstades fram av övriga tre som resans första förare. Ja, ja – jag skulle i alla fall slippa autobahn.

Det är lätt att fastna i stereotyper, tycker jag. Som namnet på inlägget antyder så kommer detta att handla om julklapp till flickvän. Närmare bestämt; min och den klapp jag kommer att köpa till henne. Det är svårt. Det är faktiskt väldigt svårt, om ni frågar mig. Problemet är att jag sitter i samma fälla varje år. Varje år får jag ångest några veckor innan jul för att jag inte lyckats köpa julklapp till min kära flickvän. Inte nog med att jag inte har köpt någon klapp än. Jag har inte ens kommit på vad för julklapp jag vill köpa till min flickvän. Detta är eländigt. Så eländigt att jag nu väljer att vända mig till er, kära läsare, för hjälp.

Jag tar alla tips-bidrag som jag kan få och hopps att fler än jag sitter i liknande båt. Vad tycker ni att jag ska köpa för julklapp till min flickvän? För att ni lättare ska kunna komma med tips så tänker jag att jag kan berätta lite om vad för typ av person som hon är.

Hon gillar träning. Hon tränar i stort sett varje dag och är en sådan som går upp tidigt, tidigt på morgonen. Med detta sagt så är hon ingen snobb. Hon har inte de dyraste kläderna eller skorna och har inte kort på det flashigaste gymmet eller så. Däremot så är det en stor del av hennes liv. En julklapp till min flickvän skulle mycket väl kunna vara något träningsrelaterat. Där kommer dock nästa problem in. Jag själv är inte ett endaste dugg intresserad av träning. Jag har därför svårt att peka ut en julklapp som skulle passa till henne. Kanske är detta ändå inte det bästa spåret att gå på. Men nu spånar jag fritt.

Låt se, vad mer? Hon tycker väldigt mycket om matlagning. Det gör vi visserligen båda två så det är ju fint att mötas i. Här kommer ett annat problem in i bilden om jag skulle skaffa en sådan julklapp till flickvännen. Nämligen att det ju indirekt blir en gåva till mig själv. Kan man verkligen göra så? Det är lite tveksamt, eller hur? En ny gjutjärnsgryta har hon pratat om. En sådan av ett lite finare märke. En perfekt julklapp till en matlagande flickvän, kan tyckas. Men ja, också en klapp till mig själv.

Hjälp! Är det moraliskt försvarbart? Jag vill höra alla era tankar. Skriv gärna i kommentarsfältet som vanligt!

I almost never get as far as I’m planning on when I write these posts. I mean, it’s deliberate to keep it spontaneous of course. It’s the spontaneity that has gotten me to where I am today so I wouldn’t change that. Especially since it could mean that you guys wouldn’t read my texts anymore. What a disaster that would be.

Anyways, last week I told you about the time when I got to choose a company to trust with storage in Dallas. Quite a random topic, I know. For those of you who missed it, this was what it was about:

So, we were branching out due to heavily increased sales activities. We became popular and we wanted to move out into the country, where our customers were. Dallas was one place that we wanted to move our business to, and to do that, we needed storage. This task was awarded to me and, if I can say it myself, I did a pretty good job.

We’ve now been in Dallas, using the same company for storage for close to 3 years. That feels insane to just say. It feels like we got there yesterday. Feels like I had my first meeting with the storage company in Dallas earlier this morning. Time flies, and we all know that so that’s no big deal.

Anyways, after I posted about out storage in Dallas, a lot of you contacted me. A lot of you wanted my advice when it came to just that: Choosing storage company, not just in Dallas of course, but all over the place. Therefore, I’m back again with this topic. I wouldn’t say that I’m an expert on the matter. However, what I can do is give you guys some advice for how I was thinking when I choose storage in Dallas. What was important to us at the time.

The first thing that I made sure was that the storage in Dallas was big enough for us to grow. Why? Because everything was pointing at a quite heavy growth for our company. The other thing was that I wanted the storage to be close to our facilities in Dallas. It felt convenient. The last thing that I focused on was transparency. I always think more info is better. I wanted to be able to reach them if I needed to know something – quick and effectively.
Need to leave now. Write if you lack an answer to your question, OK?